Hur kan något så pittoreskt och härligt som skärgården, skogen eller förorten bli så ruskigt och svindlande? Jo, med hjälp av vampyrer, zombies och insekter.
Ofta när man läser skräck/thrillers så är det bara polisromaner som får utspela sig i skärgården eller i Stockholmsförorten, men på något sätt får John Ajvide Lindqvist vampyrer i Blackeberg att kännas alldeles naturligt. Det blir inte unken Stephen King utan stor poesi (med Morrissey-referenser).
Otaliga småtrådar och språkliga krumbukter vävs samman till storslagna, poetiska berättelser som sitter kvar i en långt efter det att man motvilligt lagt böckerna ifrån sig.
Har just avslutat senaste romanen Människohamn, som varmt rekommenderas till alla som ska tillbringa sommaren vid havet! (här berättar författaren själv om boken)
En annan favorit är Pappersväggar, som är en novellsamling där varje historia är som en hiskelig karamell!
Men, missa för all del inte Låt den rätte komma in och Hanteringen av Odöda!
